Jag kanske inte är världsbäst på att blogga och jag vet oftast inte vad jag ska skriva om

men när jag väl skriver är det för att jag har det som en interaktiv dagbok.

Min dotter tycker jag är totalt löjlig, jag vet inte hur man twittrar, har ingen aning om hur insta funkar.

Helt enkelt gammal och insnöad men skriva det är någonting jag kan när jag väl har ordet.

Jag har den senaste tiden haft heta debatter med min 16 åring som just nu pluggar ekonomi/juridik.

Hon är skoltrött, ja man brukar vara det när man börjat 1:an i gymnasiet och väljer en linje som man måste kämpa blod svett och tårar för att klara av.

Hon säger att hon vill hoppa av och börja jobba.

Visst det är jättebra att arbeta MEN hoppa för guds skull inte av linjen.

Jag vill inte att du ska sitta där (som jag) ingen utbildning och undra var livet tog vägen.

Jag vill att du ska lyckas, sen om det är inom juridiken eller någon annan linje det är ovidkommande för mig.

Jag vill bara att du går gymnasiet.

Du tror att det bara är att gå till jobbet (sökt jobb inom telemarketing) och sen får du pengar som du kan spendera på vad som helst.

Du måste tänka längre.

Jobbar man måste man köpa busskort varje månad a 700:-, du ska betala ditt gymkort a 299:- ,

det är 1000:- bara där.

Sen om man börjar jobba vid så ung ålder kan det vara bra att gå med i facket för att arbetsgivare är oftast inte schyssta mot dom yngre.

Men jobba för att tjäna extrapengar samtidigt som du går i skolan, den köper jag.

Men stanna kvar i skolan för guds skull unge..

Jag säger inte detta för att vara en överdjävlig mamma som du ofta tycker nuförtiden utan jag säger detta för 

att jag bryr mig.

Jag har haft tur med arbeten i mitt liv trots neurologiska sjukdomar.

Jag har ett fast jobb som butikschef i en butik. 

Jag får ut en hyffsad lön..

Men dagens läge ser inte ut så att man kan få super jobben utan utbildning.

Så tänk först innan du handlar.

Jag älskar dig och vill ditt bästa...

Puss

Det har gått 16 dagar efter rånet.

Och jag börjar sakteliga sova lite bättre men jag drömmer fruktansvärt mycket just nu och

inatt drömde jag om rånaren.

Jag såg hennes ansikte framför mig.

Så fort jag sitter på tåget och en mörk tjej med resväska kommer så rusar hjärtat iväg i panik.

Men det är väl så det får vara ett tag.

Jag får helt enkelt acceptera att livet inte riktigt kommer vara sig likt efter den händelsen.

Nu måste jag ju bara vänta på brottsutredningen och vad dom kommer fram till.

Dom kommer ju definitivt inte hitta henne, det är ju som att leta efter en nål i en höstack.

Sitter här på jobbet och får snart anfall på människorna som väntar på IKEA bussen för dom ställer sig framför vår dörr och hindrar mina kunder till att komma in.

Sätta upp en stor lapp..... IKEA RESENÄRER FÅR STÅ VID BUSSHÅLLPLATSEN.....

Usch jag vill åka hem... idag är ingen roligt dag och jäkla skitväder ute...

Tjingeling.

Det har gått 16 dagar efter rånet.

Och jag börjar sakteliga sova lite bättre men jag drömmer fruktansvärt mycket just nu och

inatt drömde jag om rånaren.

Jag såg hennes ansikte framför mig.

Så fort jag sitter på tåget och en mörk tjej med resväska kommer så rusar hjärtat iväg i panik.

Men det är väl så det får vara ett tag.

Jag får helt enkelt acceptera att livet inte riktigt kommer vara sig likt efter den händelsen.

Nu måste jag ju bara vänta på brottsutredningen och vad dom kommer fram till.

Dom kommer ju definitivt inte hitta henne, det är ju som att leta efter en nål i en höstack.

Sitter här på jobbet och får snart anfall på människorna som väntar på IKEA bussen för dom ställer sig framför vår dörr och hindrar mina kunder till att komma in.

Sätta upp en stor lapp..... IKEA RESENÄRER FÅR STÅ VID BUSSHÅLLPLATSEN.....

Usch jag vill åka hem... idag är ingen roligt dag och jäkla skitväder ute...

Tjingeling.

Det var orden hon började med när hon kommit in i butiken.

Jag som stod här bakom disken i butiken blev så paff.

Frågade varför och hon svarade ring polisen.

Men varför, har det hänt något frågade jag!

Hon mumlade något och jag frågade va, har du blivit rånad.

Då sa hon orden som jag aldrig trodde jag skulle råka ut för.

JAG tänker RÅNA dig nu sa hon.

Och jag blev så ställd så jag frågade bara varför igen.

Varpå hon svarade - jag vill bli tagen.

Men varför frågade jag igen.

Ring polisen sa hon då igen och började märkbart bli lite irriterad över mina dumma frågor.

Hon slet fram en kniv och det var ingen vanlig fickkniv utan en av den större modellen kökskniv.

Här hade jag halva dagen varit på bra humör, dagen lunkade på i normal takt men plötsligt förändrades det.

Jag blev förvirrad.

Ringde polisen.

Hon ville ha pengar.

Jag svarade att jag inte hade så mycket kontanter.

Hon sa jag tar det du har.

slet i kassan, vred på nyckeln, slåg på knapparna.

Jag öppnade kassan.

Hon tog de få pengar jag hade i kassan.

Sen vet jag inte vad som hände.

Total blackout.

Hon var ute ur butiken, jag pratade med larmcentralen.

Jag sa var hon gick.

15 minuter senare var poliserna här.

Jag var totalt nedbruten.

Jag fattade då, adrenalinet var på högsta nivå.

Jag kraschade ihop.

Hur kan man gå vidare efter någonting sånt?

Jag ser henne så fort jag stänger ögonen.

Hon såg ut som du och jag.

Hon har påverkat mitt liv.

Ta inte livet för givet för det kan förändras fort.

//F

Hur ska jag hinna skriva här när jag inte ens hinner med mig själv.

Jag orkar inte utan är känslomässigt störd just nu.

Jag tycker livet indirekt är pest och pina men det är med stor sannolikhet pga att det är grått och trist ute.

Och sen att jag aldrig gör någonting.

Jag hittade en dikt som jag skrivit för många år sedan ....

Sargad Tro

Min själ den gråter,

En lycka tillintetgjord

En sargad kropp utan blod.

Ögon så tomma,

Jag kommer aldrig att blomma,

En knopp som blir till jord.

En mun som ler, det som

Händer, det sker, men det

Är så mycket ni inte ser.

En livets bojja, längtan

Till en död.

Jag kryper i sörja för att

Aldrig någonsin börja tro

På saker som gick fel.

En kropp som tynar,

En livets bojja,

Vad gick fel?

Min själ den gråter fastän

Orden förlåter.

En mun som ler,

Händer som ber

Men det som sker,

Det sker.

Tjingeling.

Det har snart gått 2 veckor sedan Elias började med det här att gråta så fort jag ska lämna honom i skolan,

och som ni vet så skär det i mig varenda gång.

I tisdagskväll när han skulle gå och lägga sig berättade han att 3:orna bundit fast honom och en av killarna tänkte slå honom.

Shit vad arg jag blev, ja inte på honom då.

Men han berättade att han sagt till sin fröken.

Det är inte okej att hålla på så.

Pratade med hans fröken i morse och hon skulle ta upp detta med 3:ornas fröken och jag hoppas att det blir bättring för annars kommer jag att bli riktigt arg och då blir inte jag att leka med.

Kanske är det pga att jag själv blivit både misshandlad och mobbad i skolan och jag vet hur det känns :(

det är inte okej för barn att hålla på  att trakassera andra barn.

Och jag hoppas att skolan tar sitt ansvar för annars kommer jag stämma dom, för det har ju definitivt blivit lättare med åren.

Hade jag gjort det när jag var liten så hade dom säkert bara skrattat åt mig men nu är det oftast en annan ton i källan.

Vet inte om Elias kommer klara av att gå i kommunal skola, han är ju inte så gammal ännu men hönsmorsa som man är så vill man ju skydda och helst flytta på honom på en gång även fast det inte alltid blir bättre.

Jag står helt rådvill och jag söker på nätetför att få svar när det gäller kraftig separationsångest på mindre skolåldersbarn med adhd problematiken.

Finns det någon annan där ute som kanske har tips och råd?

inga råd är för dumma...

Tjingeling.

Jag känner mig verkligen usel ibland.

Och som en hjälplös mamma.

Elias började gråta än en gång när jag lämnade honom i skolan,

stora tårar rullade nerför hans kind och han borrade in sitt huvud i min jacka och sa -

jag saknar dig mamma.

Usch vad ska man göra??????

Jag känner mig så hjälplös när han är i en sån situation och jag blir som en hönsmamma när han gör så,

vill inte släppa taget, vill bara låta honom slippa vara där och följa med mig till jobbet.

Jag måste ta itu med det här för han höll på så förra veckan också och ska det fortsätta såhär så kommer det bli svårt

för alla parter att hantera det :(

Måste kolla så det inte händer någonting speciellt i skolan som gör att han inte vill vara där.

När jag har frågat honom så har han sagt att han bara saknar mig men ja jag som vuen tycker ju att det borde bottna i någonting men så kanske inte är fallet.

Han är ju trots allt bara 7 år och ganska liten.

Min lilla plutt.

Nu sitter jag på jobbet och dricker lite kaffe, har packat upp en liten leverans och har hunnit damma lite för fy för bövelen vad dammigt det blir här fort och inte blir det bättre när dom håller på att renovera hela huset, känns som om slipdammet kryper in i varenda vrå av dom här kvadratmetrarna trots att dom inte ens är här.

Nä nu harj ag inte tid att skriva mer och vi får väl se om jag hinner skriva någonting ikväll.

Tjingeling.

Idag har varit en såndär dag när allting bara känns blaha.

Jag åkte iväg med min pappa till Ikea för att inhandla nya bestick,

Ikea är förvisso inte jättekul att åka till en söndag när barnbidraget kommit,

eller rättare sagt Ikea är inte roligt att åka till överhuvudtaget.

Jag lämnade mini hemma med sin pappa bara för att få vara en liten stund.

Det var ungefär vad som hände för sen när jag kom hem gjorde jag hemmagjord pizza till La familia

och det var populärt.

Elias special är ju med bearnaisesås på :), vilken tur då var ju han nöjd i alla fall.

Tjingeling.