Att vad ni än gör så är det inte tillräckligt.

SOm jag skrev förut så har jag en neurologisk sjukdom som gör att jag ibland

mår lite sämre vissa dagar men jag kämpar på ändå.

Jag brukar be om hjälp här hemma men som min man brukar säga så har han blivit immun mot att jag säger att jag har ont.

Jag tar hand om barnen, jag får tvätta, jag får städa, jag får se till att monster går och duschar... och i morse fick JAG plocka upp badkläderna ur monstrets rygga och han badade igår.

Det känns som om vad jag än gör och vad jag än ber om så är det inte tillräckligt.

Jag ska inte behöva säga till en vuxen man vad han ska göra, jag ska inte behöva skriva ett schema som måste följas till punkt och pricka.

Jag tycker att man själv borde se.

Ibland kan jag känna att vad gör han om man jämför med vad jag gör?

Han hämtar Elias i skolan, åker hem och lagar mat och på sin höjd sätter igång diskmaskinen.

Allt annat måste jag säga till om och de få gånger som vi bråkar om det så blir han bara totalt likgiltig.

Han vill minsann ha kärlek osv men jag vill ha hjälp.

Jag har skrivt någon gång förut i en annan blogg i ett annat liv ;) att jag känner mig som en städerska väldigt ofta som ska inkludera allt.

Men är det bara det man vill ha så skaffa det för fan.

Han säger att han älskar mig, han säger att han saknar mig... ja det är ju inte svårt att lista ut på vilket sätt.

Killar tänker oftast bara med en sak.

Men jag då?

Jag är trött, utsliten och orkar inte.

Jag känner helt enkelt att jag bara är den där trasdockan som man tror att man kan göra vad man vill med :/

Jag vet att jag inte är ensam om det här problemet, det är vanligare än man tror och de killar som faktiskt hjälper till hemma eller de som gör mer än tjejen ja dom kan man räkna på en hand typ.

Idag har jag satt igång diskmaskinen, jag har satt igång tvättmaskinen men en sak tvättar jag inte och det är HANS kläder... dom har jag börjat strunta i för kan inte han tvätta någon gång så åtminstonde barnen har rena kläder nehepp då kan han också vara utan kläder anser jag...

Ja det här är kanske ett gnälligt inlägg men ibland måste man få "prata" av sig med vem som helst.

Idag ska jag åka till SKHLM med Elias för han behöver nya skor och det är ju inte bara att köpa vadsomhelst till honom eftersom dom KAN vara knöliga..

Men vi får väl se hur det sluta..

Nu är det färdig gnällt för jag måste dammsuga.

Tjingeling.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte är världsbäst på att blogga och jag vet oftast inte vad jag ska skriva om men när jag väl skriver är det för att jag har det som en interaktiv dagbok.   Min dotter tycker jag är totalt löjlig, jag vet inte hur man twittrar, har ...

Det har gått 16 dagar efter rånet. Och jag börjar sakteliga sova lite bättre men jag drömmer fruktansvärt mycket just nu och inatt drömde jag om rånaren. Jag såg hennes ansikte framför mig. Så fort jag sitter på tåget och en mörk tjej med res...

Det har gått 16 dagar efter rånet. Och jag börjar sakteliga sova lite bättre men jag drömmer fruktansvärt mycket just nu och inatt drömde jag om rånaren. Jag såg hennes ansikte framför mig. Så fort jag sitter på tåget och en mörk tjej med res...

Det var orden hon började med när hon kommit in i butiken. Jag som stod här bakom disken i butiken blev så paff. Frågade varför och hon svarade ring polisen. Men varför, har det hänt något frågade jag! Hon mumlade något och jag frågade va, ha...

Hur ska jag hinna skriva här när jag inte ens hinner med mig själv. Jag orkar inte utan är känslomässigt störd just nu. Jag tycker livet indirekt är pest och pina men det är med stor sannolikhet pga att det är grått och trist ute. Och sen att j...