Det har snart gått 2 veckor sedan Elias började med det här att gråta så fort jag ska lämna honom i skolan,

och som ni vet så skär det i mig varenda gång.

I tisdagskväll när han skulle gå och lägga sig berättade han att 3:orna bundit fast honom och en av killarna tänkte slå honom.

Shit vad arg jag blev, ja inte på honom då.

Men han berättade att han sagt till sin fröken.

Det är inte okej att hålla på så.

Pratade med hans fröken i morse och hon skulle ta upp detta med 3:ornas fröken och jag hoppas att det blir bättring för annars kommer jag att bli riktigt arg och då blir inte jag att leka med.

Kanske är det pga att jag själv blivit både misshandlad och mobbad i skolan och jag vet hur det känns :(

det är inte okej för barn att hålla på  att trakassera andra barn.

Och jag hoppas att skolan tar sitt ansvar för annars kommer jag stämma dom, för det har ju definitivt blivit lättare med åren.

Hade jag gjort det när jag var liten så hade dom säkert bara skrattat åt mig men nu är det oftast en annan ton i källan.

Vet inte om Elias kommer klara av att gå i kommunal skola, han är ju inte så gammal ännu men hönsmorsa som man är så vill man ju skydda och helst flytta på honom på en gång även fast det inte alltid blir bättre.

Jag står helt rådvill och jag söker på nätetför att få svar när det gäller kraftig separationsångest på mindre skolåldersbarn med adhd problematiken.

Finns det någon annan där ute som kanske har tips och råd?

inga råd är för dumma...

Tjingeling.

Hej,

Eftersom jag har minne som en påsen nötter så vet jag egentligen inte vad jag skrivit här i bloggen men ändå.. ni får väl hojta till om jag börjar bli som en senil gammal dam ;)

Igår skickade jag in papprena till försäkringskassan, man var ju tvungen att fylla i vad man hade för inkomst och det gjorde jag ju självklart men det ska bli intressant att se hur dom ställer sig till att jag faktiskt är sjukskriven på 25% också.

Men sjukskriven från att vara mamma är jag definitivt inte.

Mitt monster har faktiskt varit ett ganska snällt monster nu i några dagar ja förutom att jag måste göra det och det och det.

Men som i morse då gick vi och rabblade alfabetet och han sa vad för saker som började på olika bokstäver :) jätteduktig även fast han egentligen inte haft något intresse av att lära sig läsa.

Han är mer en matematiker och tycker det är kul med siffror.

Han började även med att tycka mycket om musik som liten och klassisk musik var trevligt att lyssna på fast nu har det gått över mer till Erik Saade.

Han kan faktiskt spela lite piano, enklare låtar som lille katt, star wars introt..

låten popcorn som var med i snuten i hollywood... ja lite enklare saker sådär, och han har ju en enorm begåvning med att höra vilka toner han ska sjunga på en gång.

han kan höra en låte kanske max 2 gånger sen kan han melodien och det är helt sjukt och det vill jag ju självklart utveckla :) måste bara hitta någon som vill ta sig an en rastlös 7 åring i både sång och piano.. ja och inte kostar skjortan och femtio + lite till.. man är ju inte miljonär direkt :)

Sitter här på jobbet.. i morgon är jag ledig så då ska jag vara lite med Elias i skolan sen funderar jag faktiskt på att åka och klippa mig..

känns som om det behövs...

Jahopp... jag tror faktiskt det får vara allt för den här gången..

Tjingeling.

Godkväll alles,

Ja då var det klart.

Vi fick hem läkarutlåtandet idag och på icd koden står det F90.0 och det är inte ren ADHD utan uppmärksamhetstörning och hyperaktivitet i kombination.

Lustigt ord.

Så nu ska man börja ta kopior skicka till olika instanser etc.

Adhd center är en av dom då man måste vara medlem där för att kunna ta del av deras information och kanske saker man kan göra tillsammans med sonen.

Men jag är glad att dessa ställen finns för det spelar ingen roll hur mycket man än kan om dessa bokstavskombinationer man behöver ändå utbyta erfarenheter med andra.

Det ska bli intressant att se vad försäkringskassan säger om utlåtandet samt det jag skrivit på extra bilagor.

Man vet inte riktigt hur dom tänker alltid, eller rättare sagt ofta.

Snart är det dags att glo lite på tv:n, har varit en lång dag på jobbet...

Så jag låter det här bero och så ska jag sova på saken alltsammans, låta det smälta lite grann. :)

Tjingeling.

Ni har säkert sett det, den där mamman som nästintill har lust att slita av sig sitt hår och ta tag i sin unge för att hon känner sig så maktlös.

Ni har säkert tänkt att usch, den där människan borde inte ha barn.

Tro mig i många fall så dömer ni hunden efter håren, det är ytterst få fall där mamman verkligen är så usel som det verkar.

Har ni någonsin tänkt att oj, hon måste ha det jobbigt med den där lilla killen som inte gör någonting annat än att retas och bete sig illa.

Nä, tänkte väl det.

Inte så ofta man gör det faktiskt och jag inkluderar även mig själv i den klungan som dömer lite väl fort.

Det ni inte vet om mamman och sonen är att hon haft ett helvete den senaste timmen med sonen som rent ut sagt varit överdjävlig och bara dum för att han inte förstår konsekvenserna av sina handlingar.

Den här pojken har en bokstavskombination som kallas för ADHD.

Så alla barn är inte ouppfostrade en del är så för att dom inte kan styra sina impulser.

Anledningen till att jag skriver detta är att min son nyss fyllda 7 år fick sin ADHD diagnos för 1 vecka sedan och det var som att gå från klarhet till klarhet till varför han inte kan förstå, inte ser konsekvenserna hagla när han inte kan sätta stopp för sina handlingar.

Jag är uppvuxen med den här problematiken då mina bröder har adhd så jag började misstänka diagnosen när min son började på 6-års, när det helt enkelt skulle bli mer ansvar.

Jag ska berätta mer om honom, mig, min familj och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som ändå på nått sätt blir funktionell för att vi är en familj med en stor portion humor och mycket kärlek...

Så det här får helt enkelt räcka för idag, det är ju trots allt lördag,

gubben kollar på tv, sonen sover och min obstinata 13 åring sitter säkerligen framför datorn uppe i sitt rum :)

Hej så länge!