Hur ska jag hinna skriva här när jag inte ens hinner med mig själv.

Jag orkar inte utan är känslomässigt störd just nu.

Jag tycker livet indirekt är pest och pina men det är med stor sannolikhet pga att det är grått och trist ute.

Och sen att jag aldrig gör någonting.

Jag hittade en dikt som jag skrivit för många år sedan ....

Sargad Tro

Min själ den gråter,

En lycka tillintetgjord

En sargad kropp utan blod.

Ögon så tomma,

Jag kommer aldrig att blomma,

En knopp som blir till jord.

En mun som ler, det som

Händer, det sker, men det

Är så mycket ni inte ser.

En livets bojja, längtan

Till en död.

Jag kryper i sörja för att

Aldrig någonsin börja tro

På saker som gick fel.

En kropp som tynar,

En livets bojja,

Vad gick fel?

Min själ den gråter fastän

Orden förlåter.

En mun som ler,

Händer som ber

Men det som sker,

Det sker.

Tjingeling.